Det är svårt att sammanfatta en så omväxlande långtur. Någon har sagt att det är som att göra en tvåveckorstur flera gånger. Jag håller definitivt INTE med! Det blir något helt annat när man är ute sammanhängande så länge som jag och de flesta vitabandare är.
Korta dagar i februari, det gällde att hinna fram till dagens mål före solnedgången, byttes mot långa härliga dagar i norr under april. Jag har kämpat med -30gradig kyla, plusgrader, regn och skidat i vatten. Däremellan har det varit klabbsnö och ibland någon snöstorm. Men framför allt har de flesta dagarna varit så fina. Strålande solsken och fantastiska fjällvyer. Jag har njutit!
Jag har upplevt ungefär lika många olika kvaliteter på snö som antal dagar jag har varit ute.
I fjällen blir det något alldeles särskilt med mänskliga möten. Jag har träffat så många fina människor: lokalbor, skidturister, skoterfolk, stugvärdar, länsstyrelsens naturbevakare m.fl. som på olika sätt varit hjälpsamma, stöttat och uppmuntrat mig.
En ängel har vakat över mig även på den här turen. Den har gått så bra! Jag känner mig tillfredsställd av att ha klarat varje dags utmaning och nått målet efter 77 härliga dagar.
Efter att sedan ha skidat från röset till Kilpisjärvi, övernattat där, tagit bussen till Karesuvanto, därefter taxi pga barmark till vandrarhemmet i Karesuando och påföljande dag åkt buss i 14 timmar till Umeå är jag hemma igen. Nu börjar återanpassningen till det normala livet och jag har ännu inte slagit på teven.
Det här var första och sista gången jag gör just den här turen. Jag vill inte utmana ödet när det har gått så bra den här gången. Men jag hoppas att både kroppen och knoppen håller några år till så jag får göra många andra turer. Kanske det blir ett till Grönt band. I sommar ska jag vara stugvärd i Vaisaluokta så vi kanske ses där.
Tack alla nära och kära, vänner, bekanta och obekanta som har stöttat och uppmuntrat mig på olika sätt under turen!! Ni har burit mig framåt och hjälpt mig sätta åldersrekord (67 år) på Vita bandet. Jag tror och hoppas att många seniorer har blivit inspirerade och att det snart blir ett nytt rekord. Man kan inte sitta hemma och vänta på döden som Bente 77år skidande på Kungsleden sa.
En fantastisk avslutningsdag! Strålande sol och knappt någon vind. Vita fjäll! Njuter av sista dagen medan jag forcerar alla backar som är tuffa både uppför och nerför.
Känns jättebra. Märkliga känslor dyker upp mot slutet när jag kan se Goldahytta och minnas Gröna bandet med Aina 2019. Och sen ser jag den gula klumpen ovanifrån. Slutet är nära!
Framme! Oj, är det över nu? En norrman är snäll och fotograferar mig och hjälper mig att öppna champagneflaskan. Han verkar ha övat mer på det än jag.
Skålar med mig själv och äter oliver till. Inser att jag behöver lunch och kaffe med så det åker också ner. Sedan bestämmer jag mig för att fortsätta till Kilpisjärvi och njuta av en natt med hotellstandard och restaurang.
Snipp snapp snut så var den lilla skidturen slut.
Det kanske kommer några avslutande reflektioner senare när jag har hunnit bearbeta intrycken lite.
Blåser på ordentligt! Sydlig vind. -18 grader. Klär mig ordentligt och fryser inte. Får vända bort ansiktet när jag går västerut och har sidvind sedan vänder jag norrut och får medvind. Jag gissar på ca 20m/s. Det finns ingenstans att söka skydd och jag är hungrig och behöver vila. Äntligen kommer vindsäcken till användning! Jättebra när jag väl mecklat till den.
Lättåkt skare med lite drevsnö. Mäktiga fjällformationer inklusive Pältsan dyker upp. Jag är nära Norge nu och på andra sidan fjällen ligger Isdalen. Blåsten avtar närmare Pältsastugan.
Så trevligt att komma hit. Trevliga stugvärdar och trevliga gäster. Många skidar hit. Det är ganska nära från Kilpisjärvi. Det är många år sedan jag var här på sommaren och nu finns det bastu här. Har den tillkommit eller har jag glömt? Jätteskönt att basta idag och hygienåtgärden kanske inte är helt överflödig.
En rödräv rör sig över stugplatsen. Kanske bekymmersamt för fjällräven.
Oj, så bra det har gått idag! Och det är nära nu. Märkligt.
Lite mulen morgon men det klarnar snart. Ulf och Lotta genar mot Pältsa och planerar en längre etapp medan jag vill gå kortare idag. Blir visad en genväg från stugbyn ut till leden. Sen kommer jag på att jag behöver inte alls följa den. Jag sparar flera km om jag i stället följer ett renstängsel.
Strålande sol! Ensamt och fint utan skotrar. Vitt, vitt, vitt. Färska fjällrävspår.
Lättåkt och jag är framme vid Hurvejåkka rastskydd redan till lunch. Njuter av lunchen i lä i dörröppningen medan solen lyser på mig. Eftersom jag är ensam här passar jag på att ta in och torka och packa ner tältet. Har inte tänkt använda det mer nu.
Många renar här och de går nära stugan. En dräktig vaja verkar halt på ett bakben. Hoppas det går bra.
Härlig dag!
Snöar på morgonen. Ulf och Lotta är snabbare än mig och får spåra. Det blir snart finväder. Sol och ingen vind. Fascinerande landskap. Böljande vitt överallt. Finns ingenstans att söka skydd vid behov. Färska järvspår korsar leden.
Möter en norsk och en svensk dam i sällskap med var sin flagga på pulkan. I övrigt folktomt från Abisko och norrut. Stor kontrast mot Kungsleden där man träffar trevliga människor hela tiden.
Lättåkt idag så jag orkar ända fram till Rostojavri och den fina lilla stugbyn som finns där mitt i ingenstans. Ganska lätt att lista ut att det är en sportfiskeanläggning. Alla övriga gäster är skoterburna. Jag får dela stuga med Ulf och Lotta igen. Här är det lyxigt. Vi har var sitt sovrum, gasspis och slaskho inne.
Lång och fantastisk dag! Jag är så tacksam och nöjd med dagen!
Lätt snöfall på morgonen och större delen av dagen. Uppförsbacke och hopplösa skotergupp. Hur ska jag orka till Kamasjaure? Byter till långa stighudar och då går det bättre.
Frisk motvind på kalfjället men solen strålar. Orkar till Kamasjaure! Ulf och Lotta är där. De har stannat en dag för att Ulf blivit förkyld. Vi delar stuga och försöker hålla avstånd. Ulf får dela brits med Lotta så jag får en egen.
Socialt och trevligt. Skönt att sova inomhus i värme. I morgon är det 34km till Rostojavri. Fixar jag det?
Det som var vatten igår är is idag. Skönt att slippa gå i vatten men inte helt lätt. Kryssar mellan isrännor och snö. Hittar spår efter bandare som gått före mig och genat. Följer det och det går bra tills jag tappar det.
Jaha, kul att orientera lite. Men jag gör tidernas sämsta vägval in i skogen full med lössnö med ”lock” på. Helt omöjligt! Tar mig ut ur skogen och hittar spåret igen. Nu går det bättre. Men har tappat sugen och orken lite och går inte så långt på skoterleden innan jag ger upp och sätter upp tältet. Genvägar äro senvägar! Att det ska vara så svårt att lära sig. Och jag har garanterat inte lärt mig det nu heller.
Det tog bara en och en halv dag över Torneträsk.
Efter en härlig hotellfrukost börjar jobbet med att ta sig ner till träsket på barmarken. Kryssar mellan snöfläckar och delvis bär pulkan. Det tar 50 min att förflytta sig några hundra meter.
Vid träsket får jag en lyckönskning av samma gubbe som jag träffade i fredags. Det är underbart med alla fina människor jag träffar.
Inte bästa föret. Växlar mellan vatten, blankis och snö som är småtung. Mestadels soligt och fint men blåser lite kallt. Tack och lov medvind. Hittar en hyfsat skyddad tältplats som jag fått tips om efter 31km. Den är i strandkanten och jag vet inte om jag är på isen eller på land. Svaret kommer när jag gräver ut i absiden. Når isen och det samlas vatten i gropen så jag får skotta igen hälften.
Bra dag trots föret.
Frivillig vilodag. Som vanligt mycket att göra. Lång härlig hotellfrukost. Tånaglarna behöver nytt nagellack inför sista etappen. Kläderna blir tvättade och tanten har duschat. Alla elgrejer laddas. Inser att jag är en udda fågel här. De flesta gästerna verkar vara heliskiturister från den kungliga huvudkommunen.
Promenerar till turiststationen och äter lunch där. Köper lite mer frystorkad mat och en ny mössa i stället för den som jag tappat. Kompletterar mina inköp på Godisfabriken som är en typisk gränshandelsbutik och inte precis har något fjällfararsortiment men det går alltid att pussla ihop något ätbart. Så nu kommer jag att överleva ända till Kilpisjärvi.
Utanför affären träffar jag ännu en vitabandare Christian som går med sin hund och tyvärr blev tvungen att göra en paus pga att hunden blev biten av draghundar. Men nu är han igång igen. Trevligt att träffa honom också.
Ännu en energirik trerätters middag. Det gäller att passa på.
I morgon ska jag försöka ta mig ner på Torne träsk trots barmarken och fortsätter österut och norrut mot den gula klumpen. Kommer att vara utan telefontäckning tills jag är framme. Vi ses när jag är i mål om ca 8 dagar (svårberäknat).
Vädret nästan ok. Bara lite för varmt. Vatten på Abiskojaure sjö. I övrigt lite isiga spår på morgonen. Lyckas sätta mig på rumpan för första gången på 69 dagar! Men jag trodde knappast att jag skulle klara hela turen utan oplanerad markkontakt.
Upptäcker efter en knapp km att jag tappat min dricktermos med te i fallet. Den känner jag mig helt beroende av. Har tappat mössan tidigare idag men har en till. Lämnar pulkan och stoppar ett finskt skotergäng som skjutsar mig tillbaka till termosen. Kitos palion! Skidar tillbaka till pulkan och träffar vitabandarna Ulf och Lotta. Trevligt!
Väl framme i Abisko blir det svårt. Det är mest barmark. Hittar snösträng i kraftledningsgata som jag kan följa till Abisko Mountain Lodge. På väg dit träffar jag systern till grönabandaren Jenny som jag tillbringade en blåsig eftermiddag tillsammans med på café Eno i somras. Fjällvärlden är verkligen liten trots sin storhet.
Väl framme vid lodgen checkar jag in och köper självklart en öl att dricka ute i solen. Men får tyvärr äta medhavd frystorkad lunch. De har ingen lunchservering här. Nåja, frystorkat är jag ju van vid. De har desto bättre middagsservering. Unnar mig fantastisk trerätters med vin till.
Det här var dagen för att tappa saker.
Ute på Tur! 